BETWEEN A PEACH AND A PRAYER

Tuesday, July 9, 2019

"Photography is a way of feeling, of touching, of loving.
What you have caught on film is captured forever...
It remembers little things, long after you have forgotten everything."

- Aaron Siskind
Jag känner på, vidrör och älskar de största sakerna i det lilla.
Jag fotograferar mer än på länge, länge och äter färska aprikoser.
Jag skriver i en riktig bok, med penna, varje dag.
Något håller på att förändras, att växa, i mig.
Lite sådär, såhär, är vårt första möte med Juli.






JUNISUCKAR

Sunday, June 30, 2019

- My feet are taking a ride on your heart. 

Han har envist sina nakna fötter mot mitt bröst i skymningen.
Vill känna hur det dundrar. Jag säger mitt är lugnare, det var Ditt som var
som vildhästar, när Du fanns inuti mig. Vi tyckte så mycket om
när vi fick höra det, Du kändes så stark. Så säker på Din väg
att Du kunde dundra, oavbrutet, mot oss.

Jag plockar in vildkaprifol från den stora slingrande busken i trädgården
om och om igen. Byter vatten och nya stjälkar i en mjölkflaska
intill sängen. En gräddvit, skymningsblommande sort som berusar vårt
mörker med en tung doft av övermogna citrusfrukter i honung.
Hans djupa suckar i sömnen är utan ord men säger allt.
Vi önskar oss inget mer.
Morgnarna är ljusa och varma. Mjölk och honung.
Sandkorn bland bomull och skrapsår på barnhud. Vi turas om
att stryka kinden, den utan, får syn på varandra och suckar tacksamt
utan ord, att ögat inte kom till skada. Vi, mamman och pappan med
sina hjärtan nu för alltid utanför. I honom när han springer lite för fort nedför
vår gata sluttande mot havet, i bloddroppen kvar på stentrappan som leder
ut från caféet där han föll. I honom är vi, vart han än går.
Bulan, stor och lila som ett plommon är borta över natten.
Han läker fort. Det är vi som ärras. Vi som dundrar.

- My feet are taking a ride on your heart. 

Jag skriver upp hans ord, igen, med datum och plats i en bok om honom.
Han summerar ovetande, i korta meningar det jag har svårt att hitta ord nog för.
Dina fötter, vart de än springer finns nuförtiden mitt hjärta.
Då dundrade Du i ultraljud rakt in oss. Det var förr. Innan vi visste att sedan
ska vi komma att byta plats, Du och vi. Det ska vara Du som söker
efter tecken, som ser efter i oss om Du kan vara lugn.
Vi ska vara lugna suckar på utsidan.
Hjärtan drivna på vild flykt så länge vi lever.
Hej då, Juni.



x









med mer och mer tankar och handling mot det hållbara
kommer linnet i ekologiskt linne, stråhatten, handdukarna och rockringen
av bambu från fina danska butiken okounger som fokuserar på
naturligt och hållbart för barn | favorit-mjölkflaskan i munblåst glas
och helt naturligt gummi kommer från baby quoddle
 




SOLHÄLSNING OCH REGNLJUS

Wednesday, June 19, 2019

Jag önskar att han fortsätter komma med blommor. Udda blomster med jämna mellanrum.
De där ytterst små och gula, som mer måste ligga i vatten, på små fat, för att de är för trötta,
av solsken och hans omvägar hem, att stå. Torkade strån som kanske, kanske inte, stulits
med snabb barnhand ur en bukett vid trottoaren hos blomsterhandeln.
En självlysande maskros som rinner sin stjälks mjölk från hans hand till min.  
Jag önskar att han förblir morgontrött med mig och att vi vaknar tillsammans,
och blinkar oss vana vid världen igen, nästan vid varandra igen. Tysta och panna mot panna,
medan hans pappa som varit vaken länge, nu hörs göra te och mjölk åt oss ute i köket.
- What did you dream about, Cassius..?
- Only one thing this time, mamma..! You.
- Yes..?
- Yes. And you were so tiny you could fit inside my head with me.
I vårt sovrum ryms hela världen i stunder som den. Om morgonen.
Fatet med siffran 40 vittnar om min senaste födelsedag och en present
för att fira och minnas åren, från fransk restaurang och min pappa. 
Jag tänker på hur det har tagit mig de fyrtio åren att börja känna mig hemma
med den form, de färger, de drag jag är född med. Mest har det hunnit ikapp mig,
i jämförelse med stormsteg, med en pojke där jag med en självklar, odelad,
omedelbar och svindlande insikt ser hur vackert det är med den
lite platta näsan, det lite längre avståndet mellan ögonen,
det vilda, skuggade rågblonda, mellanrummet mellan framtänderna.
Han hann inte i tid för att hindra mig att ändra bort min glugg
{men så skrattar jag också mer och gömmer inte längre mitt léende},
men jag har hopp om att med honom, i hans första tid,
kan jag börja bli hemma i den kropp som också burit hans.
Jag skrev ner någonstans, mitt svar som skulle, med bara ett ord var uppgiften,
beskriva vad moderskap är för mig.

Homecoming.

En återkomst till det som är grundläggande och också i grunden jag,
ett tillbakavändande, på gott och ont, till mig själv så liten,
en hemkomst i honom och då också i mig. Ett återinträde i det som är det viktiga.

Vad drömde Du i natt.?
God morgon solen.
Se så vackert ljuset är nu.. innan regnet kommer.
Jag älskar Dig.


fotot på väggen har jag fått av världens finaste anna malmberg |
cassius perfekt tobaksfärgade {+ beige} sängkläder i ekologisk,
mjukaste stentvättade bomull kommer från danska favoriten; okounger | 
och pojken.. har jag varit med och gjort honom..?