BLEKHETEN

Saturday, January 5, 2019



Jag vilar inte längre i sömnen. Ändå är den total, slukar mig
hastigt och helt tanklöst, som om hade den inte alls med mig ens att göra.
Den slukar mig också hel, en hydra med ett enda svart gap.
Hon är intakt med alla sina huvuden först därpå. På min insida och på
sömnens insida håller hon mig fullkomligt i otyglade drömmar.
Tränger sedan ut mig i en enda, ensam slipprig rörelse, - abrupt och
i ultrarapid på samma gång, som en födsel. Och jag är blek
och ny och hundratals år gammal i en och samma stund. 

Det blir inte lättare efter en jul och nyår av vila, det blir svårare.
Under Januari's första morgnar är jag trött innan jag ens kasat ner från vår höga säng.
Blicken fastnar i det lila nät av spindelådror som bildats över mitt vänstra lår.
Fastnar i blekheten. Ljuset vill inte ha mig. Så jag sitter kvar, med fötterna
svävande ovanför golvet. Mellan hud och trä; den enda decimeter av
något alls som är enkel.




/

fotografiet är arbete för makers and muse


2 comments:

Alicia Sivert said...

Så otroligt vackert och poetiskt skrivet! Och mycket igenkänning fast jag hitintills har en ganska fin januari. Gillar särskilt det om de lila spindelådrorna.

hannah lemholt said...



stort tack för att Du stannade till och skrev ner det här, alicia..!!