SOMMARLOV

Sunday, August 19, 2018



I kroppen har jag så likt den där augustikänslan från då, nästan identisk,
- den när skolan alldeles snart skulle börja. Sommarlovet låg vidsträckt och fritt som ett enda
öppet landskap, bakom solbränd rygg och havssaltsblekt hår, hösten snart och framför.
Jag undrar varför just i år hon är alldeles innanför huden, fjortonåringen.
Det är nog den här sommaren i sig, för att den känns som livets somrar.
Så som man minns dem, som . Som om oändliga
och då som nu med en så oupphörlig värme att den blir inkapslad
djupt in i alla lager människa. Den tar sig nu in till alla åldrar av mig.

Jag tänker att det är en övergiven mobil och i dess ställe LIV, också som ,
innan smarta telefoner, sociala medier och gamnackar över skärmar.
Istället en sommar, enorm och fri bakom solbränd rygg. Solblekt hår som
växt sig alldeles för långt, oräkneliga bad i en gotländsk blå lagun med en liten
pojkes förtjusta tjut buret över stilla turkost vatten, middagar i skymningen
med fler och fler levande ljus tända och vinglas tömda in i natten, droppande isglassar,
barfota morgnar och nakna nätter mellan bara lakan. Med mindre närvaro såhär
får istället en större plats inuti livet. Och då sträcker sig ju tiden, så som den
kunde . Maj, Juni & Juli ligger kvar och drar sig i Augusti och jag har själsfrid.

Finalen blev ett Stockholm i sin finaste sommarhatt {den där lätta av strå}
och arbete som är som lek från förr. Makers and Muse skapas sakta under tiden.
Jossi klipper mitt för långa, solblekta och gör oss redo för kamerorna.
Vi är systrar, mammor, vänner & döttrar. Vi är som om fyra, fjorton & fyrtio
i en och samma och hösten kan få komma när den vill. 
Vem kan stirra längst med Jossi. Hon vann.
Klippstuga mitt i plåtningen. En decimeter av på det solblekta. 
Hämta andan på Fabrique. Uppäten kardemummabulle i augustiljus.
G&T-paus fungerade förträffligt för kreativiteten.
Musan fångad i ensam stund.
I kroppen har jag så likt den där augustikänslan från då, nästan identisk,
- den när allt var på väg att börja om på nytt.
Av solen & friheten känner jag mig nära fjorton men egentligen
närmar jag mig fyrtio med stormsteg. Den bekanta melankolin över
ett slut infinner sig inte, mer då en oro och ledsamhet liksom utåt; över miljö
och över politik, men inåt mest helandet av ett äkta sommarlov.






0 comments: