"Some periods of our growth are so confusing
that we don't even recognize that growth is happening...
Those long periods when something inside ourselves seems to be waiting,
holding its breath, unsure about what the next step should be,
eventually become the periods we wait for,
for it is in those periods that we realize that we are being prepared
for the next phase of our life and that, in all probability,
a new level of the personality is about to be revealed."
- 'Living by the Word: Selected Writings 1973-1987'
by Alice Walker
Eller jag styrker mig med att det är det jag har, för att det
stämmer så på pricken med orden av en av mina husgudar, Alice Walker.
Jag tänker det som som en bön, att denna tid som känns så förvirrande
egentligen är en tid av växt förklädd. Snälla låt det vara så.
Det är hans lilla kropp som plötsligt tycks växa så att det borde höras,
men för honom är allt självklart än. Det är jag som värker och har tusen och
en natt av frågor. Det är jag som viker hörn i bok efter bok om att vara
mamma och vilja skriva, varannan om att vara kvinna och ta plats.
De sena kvällarna är mina. Och orden. De andras. Och så de där inom
som sväller mig fullkomligt men vägrar komma upp till ytan
där jag kan se dem i ögonen.
att jag doftar fjärilsmjölk. Jag antecknar det senare i en 'Cassius Says' bok, med
datum bredvid. Jag tänker då att jag blivit för mycket bibliotek och för lite poesi,
för mycket tvättkorg och för lite nakenhet, för mycket fläckborttagning och
för lite danssteg. Sedan tänker jag att jag är alltid snabb med att vara hård
mot mig själv. Och jag tänker då att jag ju varit här förr, bara i en annan ålder.
Varit i växt eller i alla fall väntan, och istället känt mig som om fullkomligt vilsen.
ska jag vara mer poesi (den får vara som den är) och naken oftare.
Det finns en stor spegel som hänger kvar i den här lägenheten från den som
bodde här förr. Då och då när jag är ensam hemma drar jag bort Cassius's
klädhängare från framför den, släpper min morgonrock till golvet
och står naken rakt upp och ner i min kropp utan något manér.
Jag kan tänka då, nuförtiden, att det är vackert hur den förändrats.
Magen som har en mjukare rundning efter att ha burit honom,
brösten som har mer tyngd i sina droppar, mina axlar
och nyckelbenen som förenar dem som alltid varit starka.
Jag skjuter bak dem då och sträcker på mig. I ljuset.
Och jag kan tänka nu, när jag sätter ord på det, att precis där
finns något som har kommit till ytan för att se mig i ögonen.
Att skrivaren, kvinnan och älskaren i mig inte behöver vara vilande
i mamman's skugga. Här är jag ju.
∞
'malawi stol' för barn från detta fina ställe
kudde som snäcka, i linne från tamar mogendorff
stor sjal i muslin från bonét et bonét
| självporträtt |
cassius har linnebyxor från mingo kids
leksaksmöbler för låtsaskompisar från stuül
