TILLBAKA TILL MIG SJÄLV

Jag sitter och blinkar framför de här orden innan morgonens första kaffe ens är urdrucken.

De går rakt in och stannar, tar över hela insidan av min bröstkorg.

Jag har andra anteckningar, skrivna bara för mig själv, som legat här och väntat.

Men det här är det allra mest sanna att säga allra först.

Här går jag tillbaka dit jag gick vilse från första början, tror jag.

Vägen är jävla dammig och det är stökigt och tomt på samma gång.

I Gobi's vidsträckta ökenlandskap som borde vara tyst och av frihet fullkomligt,

drar en sandstorm fram och miljoner sandkorn yr och skymmer sikten.

Ett gram per korn bara, men som en vägg i direkt närhet.

När jag öppnade instagram i morse, medan kaffevattnet kokade upp,

var allt så tydligt i algoritm. Algoritm, - "som med givna utgångstillstånd med

säkerhet leder till något givet sluttilstånd". Det var sponsrat innehåll, reklam rakt i ansiktet
och ett make up konto jag inte valt att följa; med alldeles för många glasartade blickar och
uniformt samma contouring av vitt för volym & rödbrunt för omformning. 

Jag känner mig ledsen innan jag druckit klart min första kopp kaffe.

Och sedan då, Joan Didion plötsligt i datorn, som motvikt.

Amen, Joan. Och tack.

Min mamma säger att jag alltid haft ett rikt inre liv.

Därav blir instagram till Gobiöknen. Och kanske är Ni några som också känner så.

För vissa är det kanske friktionsfritt..? Kanske har Ni bättre karaktär, eller är det högre
självbevarelsedrift {?}, - tar bara in det Ni har lust med och sedan är det bra med det liksom.

Jag är inge bra på det. Glömmer ta på mig masken för att skydda ögonen.

Steg ett om man fastnar i en sandstorm. De andra stegen innefattar att leta skyddsrum
alternativt ta sig till en punkt högre upp.. och det där är min enda chans.

Skyddsrummet är detta. Här älskar jag att vara.

Vi samsades dessutom oerhört fint under flera år under mitt förra tak.

Alternativet att klättra uppåt, högre, - att se med perspektiv på mig själv
och andra, det känns också rätt. Där uppe kan jag tänka mig att

det går att blicka ner på en sandstorm och njuta av synen.

Helikopterperspektiv ger alltid ett sug av frihet i magen.

to give us back to ourselves

Jag tror jag älskar Dig, Joan.

Och vem kan vara bättre att ha som gudinna i skyddsrummet..?

Vi börjar där. Med de orden.