- My feet are taking a ride on your heart.
Han har envist sina nakna fötter mot mitt bröst i skymningen.
Vill känna hur det dundrar. Jag säger mitt är lugnare, det var Ditt som var
som vildhästar, när Du fanns inuti mig. Vi tyckte så mycket om
när vi fick höra det, Du kändes så stark. Så säker på Din väg
att Du kunde dundra, oavbrutet, mot oss.
Jag plockar in vildkaprifol från den stora slingrande busken i trädgården
om och om igen. Byter vatten och nya stjälkar i en mjölkflaska
intill sängen. En gräddvit, skymningsblommande sort som berusar vårt
mörker med en tung doft av övermogna citrusfrukter i honung.
Hans djupa suckar i sömnen är utan ord men säger allt.
Vi önskar oss inget mer.
Morgnarna är ljusa och varma. Mjölk och honung.
Sandkorn bland bomull och skrapsår på barnhud. Vi turas om
att stryka kinden, den utan, får syn på varandra och suckar tacksamt
utan ord, att ögat inte kom till skada. Vi, mamman och pappan med
sina hjärtan nu för alltid utanför. I honom när han springer lite för fort nedför
vår gata sluttande mot havet, i bloddroppen kvar på stentrappan som leder
ut från caféet där han föll. I honom är vi, vart han än går.
Bulan, stor och lila som ett plommon är borta över natten.
Han läker fort. Det är vi som ärras. Vi som dundrar.
Jag skriver upp hans ord, igen, med datum och plats i en bok om honom.
Han summerar ovetande, i korta meningar det jag har svårt att hitta ord nog för.
Dina fötter, vart de än springer finns nuförtiden mitt hjärta.
Då dundrade Du i ultraljud rakt in oss. Det var förr. Innan vi visste att sedan
ska vi komma att byta plats, Du och vi. Det ska vara Du som söker
efter tecken, som ser efter i oss om Du kan vara lugn.
Vi ska vara lugna suckar på utsidan.
Hjärtan drivna på vild flykt så länge vi lever.
Hej då, Juni.
x
Vill känna hur det dundrar. Jag säger mitt är lugnare, det var Ditt som var
som vildhästar, när Du fanns inuti mig. Vi tyckte så mycket om
när vi fick höra det, Du kändes så stark. Så säker på Din väg
att Du kunde dundra, oavbrutet, mot oss.
Jag plockar in vildkaprifol från den stora slingrande busken i trädgården
om och om igen. Byter vatten och nya stjälkar i en mjölkflaska
intill sängen. En gräddvit, skymningsblommande sort som berusar vårt
mörker med en tung doft av övermogna citrusfrukter i honung.
Hans djupa suckar i sömnen är utan ord men säger allt.
Vi önskar oss inget mer.
Sandkorn bland bomull och skrapsår på barnhud. Vi turas om
att stryka kinden, den utan, får syn på varandra och suckar tacksamt
utan ord, att ögat inte kom till skada. Vi, mamman och pappan med
sina hjärtan nu för alltid utanför. I honom när han springer lite för fort nedför
vår gata sluttande mot havet, i bloddroppen kvar på stentrappan som leder
ut från caféet där han föll. I honom är vi, vart han än går.
Bulan, stor och lila som ett plommon är borta över natten.
Han läker fort. Det är vi som ärras. Vi som dundrar.
- My feet are taking a ride on your heart.
Jag skriver upp hans ord, igen, med datum och plats i en bok om honom.
Han summerar ovetande, i korta meningar det jag har svårt att hitta ord nog för.
Dina fötter, vart de än springer finns nuförtiden mitt hjärta.
Då dundrade Du i ultraljud rakt in oss. Det var förr. Innan vi visste att sedan
ska vi komma att byta plats, Du och vi. Det ska vara Du som söker
efter tecken, som ser efter i oss om Du kan vara lugn.
Vi ska vara lugna suckar på utsidan.
Hjärtan drivna på vild flykt så länge vi lever.
x
med mer och mer tankar och handling mot det hållbara
kommer linnet i ekologiskt linne, stråhatten, handdukarna och rockringen
av bambu från fina danska butiken okounger som fokuserar på
naturligt och hållbart för barn | favorit-mjölkflaskan i munblåst glas
och helt naturligt gummi kommer från baby quoddle
0 comments:
Post a Comment